måndag 30 mars 2009

Flitig som en myra


Hur långt har våren kommit egentligen? Idag är det dags att sätta våren på prov. Tidigare har Dalkarlskärret varit väldigt vintrigt. Visst har där funnits enstaka vårtecken, men hur många vårtecken behövs för att det ska vara vår? En svala gör ingen sommar sägs det ju. Upp till bevis!

När vi går igenom grinden in till Dalkarlskärret så verkar det mesta vara som vanligt, fast nog är det lite mindre snö. En traktor med personal från Hammarskog tar barnens uppmärksamhet i några minuter. Efter ett tag sätter vi oss i solen bakom den största eken där det är lä. Minstingen somnar och mitt större barn börjar leta ekollon. Det är ju mat som filurer ska äta!

I den södervända slänten har myrorna vaknat. De hopar sig i stora klumpar i solen. Det ser ut som att de säger ”hej” efter vintern genom att smeka varandra med sina antenner. Allt går lite i ultrarapid, kanske är de fortfarande inte riktigt uppvärmda.

När solen ligger på flyger två flockar med sångsvanar över oss och de trumpetar så att det ekar mellan träden. Några grågäss går in för landning på isen och kacklar högt. I skogen på andra sidan vägen sjunger en ensam trädlärka. Tillsammans med bofinkarnas och sånglärkornas sång blir det tydligt att våren är här. Det enda som saknas nu är att isen går så att sjöfåglarna och våtmarksfåglarna kan komma tillbaka.

Arter

7 tranor (norr om Dalbyviken), duvhök (hona, flög över vägen innan parkeringen), sångsvan (ca 20), grågäss (ca 10), en trädlärka, bofink, sånglärka, ringduva. Myror och spindlar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar